Startsträckan har varit lång… nu börjar det

Vi har försökt få barn sedan 2005. Vi lyckades en gång. Ja alltså inte att få barn, men att få mig gravid.Det var i maj 2006. Lyckan var otroligt stor när pluset dök upp där på grav-testet. Speciellt eftersom vi hade fått domen att min sambos simmare inte mådde så bra som de borde. Tyvärr så blev lyckan kort.

Några nätter med blod på toapappret gjorde mig orolig, trots sköterskans ord om att det var normalt. När vi kom upp till KK var de fortfarande alldeles lugna och säkra på att allt var som det skulle. Men när VUL inleddes så var det alldeles svart och tomt där det egentligen skulle varit en liten ärta med ett pickande hjärta.

Efter ytterliger några veckor konstaterades att det var ett utomkveds eftersom blödningen aldrig kom i gång, det fortsatte vara tomt i livmodern vid VUL och HCG inte sjönk. Utan titthålsundersökning gavs en Cellgiftsspruta.Sedan blödde jag i veckor.

Våren 2007 inleddes vår IVF-resa. Vi var på möten och tillslut var det vår tur.
Men olika anledningar, bla att jag låg på gränsen till BMI 30 och ville går i vikt samt att jag fick ett nytt jobb, gjorde att vi sköt upp det. Men nu är vi på G. Nässprayen ligger i kylen o väntar och den 24 april börjar det.Jag är 32 år och min sambo är 33 – äntligen är vi nära att (kanske äntligen) bli föräldrar. Efter så många år fyllda med misslyckade månader.

 

Andra bloggar om: provrörsbefruktning, ivf, barn, vill bli gravid