Jag klarade det!!! Jag stack mig i magen!!! (Spraydag 19)

Efter att ha köat i nästan en halvtimma på RMC fick jag komma in för att lämna blodprov. Eftersom jag är nålrädd, så bad jag att få ligga ner. Sköterskan visste inte hur man fällde stolen, så jag fick ligga i en säng… När hon efter noga övervägande stack mig (min ådror ligger djupt) så kom det bara ett tredjedels rör med blod. Men hon trodde det skulle räcka. Tillbaks till väntrummet. En timma senare blev jag uppropad. Tänk att det ska ta en sådan tid att få komma in trots att de säger en tid. Något dropinssystem har det inte varit någon information om, så att vänta nästan en och en halv timma tycker jag är uselt!!!

Jaja. Ultraljudet gick bra. De såg min äggstockar och min tunna, tunna hinna.
Jag fick svar på mina frågor:
*Man ska inte springa eller hoppa när man sprutar pga att äggstockarna kan vrida sig, men massage går bra.
*Mitt provsvar från cykeldag tre såg bra ut (har glömt vad hon sa för siffra) men det låg inom det som räknas som normalt.
*Jag skulle hämta ut alla sprutor jag fått på receptet, för man vet aldrig hur mycket man behöver och apoteket kan vara stängt och det kan bli helg och så.
*Jag fick göra framtida kollar antingen där eller hos gyn i min hemstad, precis som jag ville, men hon sa att dagens väntetid var extrem och att det inte brukar vara så. Första koll troligen sex dagar efter sprutstart.

Så kom då den snälla sköterskan som tog blodprovet på mig och tog med mig och älsklingen till ett litet rum. Det var dags för sprutskola. Det lilla rummet var väldigt litet och mycket varmt. Sköterksan tog fram ett paket sprutor och jag kände att paniken kom. Hon visade älsklingen hur den laddades och hur man sprutar i en boll. Den första sprutan tog slut. Det var dags att ladda en ny. Jag bad att få göra det.

På något sätt lyckades jag hålla mig lugn och sansad trots att jag var livrädd. Jag laddade sprutan och körde in den i bollen som jag höll hårt mot min mage, för att det skulle bli så verkligt som möjligt och tömde den laddade dosen. Vi bytte nål och nu var det dags. Jag drog ner byxorna och tog ett stadigt grepp om magfläsket strax vänster om naveln. Jag tvekade ett par, tre gånger och tog några riktigt djupa andetag. Sedan gjorde jag det.

Långsamt långsamt förde jag in den ca 4 cm långa nålen in i magen. Den gled som en kniv in i rumsvarmt smör. Jag låtsades spruta in och höll kvar 10 sekunder. Sedan drog jag ut den. Det började surra i huvdet och vita för ögonen. Jag förde ner huvet mellan knäna och andades djupt. Men jag hade klarat det. Jag som är så fruktansvärt nålräd, hade “tagit en spruta” på mig själv. Älsklingen fick nöja sig med att öva på bollen. I eftermiddag ringer dom och talar om resultatet. Förhoppningen är att jag ska får börja med Gonal-F i kväll.

Sund att Suprecuren gjort mig så avtrubbad. Annars hade jag väl sprudlat av lycka. Det enda jag kan känna nu om jag verkligen anstränger mig, är en gnutta stolthet. Jag klarde det!!! Jag stack mig i magen!!!

Andra bloggar om: Gonal-F, provrörsbefruktning, IVF, sprutor, rädd för sprutor och övervinna fobi.