I går kväll var tanken att sprutan skulle tas lika lätt som kvällen innan. Men eftersom Dallas tog slt för säsongen i och med att Bobby dog, så fick vi ladda DVD:n med en annan klassiker.
Tyvärr stördes kvällsfriden av telefon. Men jag försökte behålla lugnet. Gick lugnt och hämtade spruta när älsklingen pratade. Men jag blev störd. Kunde inte koppla av utan hjärtat började klappa. Jag märkte att älsklingen blev störd av att jag satt där och tvekade med sprutan. Jag märkte att den han pratade med blev störd av att han blev störd. Han avslutade samtalet och skyllde på att batterierna i telefonen var slut och bad att få återkomma. PUH! Jag lugnade ned mig och tog sats. Då började hans mobil ringa. Strunt i det sa älsklingen, men den fortsatte och fortsatte.
Han svarade och pratade kort, jag satt hela tiden och försökte och försökte att sticka in nålen i magen. Men det gick inte. Jag var superstressad och armen vägrade lyda hjärnans order. Älsklingen avslutade samtalet snabbt och sedan stack han mig i magen. Vilken hjälte han är… För jag förstår ju att det inte är lätt för honom att göra det, när han ser hur rädd jag är.
I morgon är det dags för första undersökningen sedan sprutstart. Av molandet i magen att döma, antar jag att det växer på rätt bra där inne. Jag har läst mig till att snittet för Gonal F är att man sprutar i 10 dagar. Om så är fallet är jag klar på fredag för äggplock. vad underbart det skulle vara.
Vilken klassiker vi tittade på igår kväll? Jo det var en strålande komedi.
Läs även andra bloggar om IVF, provrörsbefruktning, Peter Sellers
Arkiverad under: Kärlek, ivf, medecin, provrörsbefruktning, räsdla, stress
Jag lider med dig vad gäller sprutorna, men du är superbra!