Inne i magen börjar min lilla knott finna sig till rätta. Det är åtminstone så det känns. Jag har ont då o då, mår lite yrsligt i bland o brösten är stora o ömma, finnar finns det gott om med, i hela ansiktet…
Ja, jag vet att det lika gärna är symtom från vaggisarna, men men, kan ju alltid hoppas.
En vecka o två dagar tills jag får kissa på pinnen. Vill göra det redan om en vecka, men får inte för älsklingen (” dom sa ju på sjukhuset bla, bla bla”).
I morse fick jag minst ett SMS i kvarten. Budgivningen på VÅRT hus hade börjat. Försökte hålla mig iskall, men det gick inte. Ringde älsklingen o sa “Nu måste vi ge oss in i leken!” o det gjorde vi, två gånger… Höjde med 20 000 istället för 10 000 som de andra… I morgon ska vi ringa o höja med 30 000, snart är tyvärr vår smärtgräns nådd.
På nya jobbet har jag fixt o donat i mitt rum. Dessutom har jag handhälsat på närmare 100 personer. åtminstone känns det så, det är nog egentligen bara 40 eller så, men blir nog över 100 innan veckan är slut. Börjar bli orolig, kommer jag trivas på denna gigantiska arbetsplats? Men det ordnar sig nog… Jag finner mig nog, det brukar jag göra…
—
Det viktigaste är, som älsklingen säger, att Knotten mår bra. Allt det andra är bagateller i sammanhanget. Hur det är med den saken, vet nog knappt Knotten själv. Men bara så att du vet, mamma o pappa älskar dig 
Arkiverad under: Lycka, husköp, ivf, jobb, provrörsbefruktning, räsdla, stress
