Fröken livrädd för toaletten

I morse vaknade jag vid sju och hade inte ont i magen. Inte alls så som i går, när jag vaknade vid fyra med mensliknande smärtor, i dag hade jag snarare en paniksmärta, stressliknande mol, högt upp i magen.

När det var dags att torka mig efter en låååååång kisseristund, var jag livrädd. Vilken färg skulle pappret ha? Just nu kör vi med ett hyfsat  miljövänligt papper som är lite gulgrått i sig (med hjärtmönster) så det är inget kritvitt precis. Men jag tyckte mig ana en liten, liten mörk fläck på pappret.

Kunde det verkligen vara så illa. Jag torkade igen o igen o igen… Men den mörka fläcken dök bara upp en gång. Kanske inte ens en gång. Det kanske bara var inbillning.

Nu sítter jag här o kniper med livmodern. Jo man kan det. Om man vill. Åtminstone låstsas jag att man kan det. Här ska inga fler mörka fläckar eller ens antydningar till mörka fläckar dyka upp när det är dags för torkning nästa gång.

Här sitter jag – fröken livrädd för toaletten.

I morgon ska jag kissa på pinnen.
I morgon faller domen.
I morgon får vi veta om vi lyckats eller misslyckats.
I morgon är en annan dag…
men blir det en annan dag eller en “annan dag” i övermorgon?

För hur man ska orka leva med ett eventuellt misslyckande, är svårt att föreställa sig.