Det var inte så här det skulle bli

Blödningen har fortsatt. Det kommer mörkt på pappret när jag torkar. Men bindan är fortfarande i stort sätt obefläckad. Gjorde gravtestet klockan 4 i morse. Det visade minus förståss.

Efter mycket gos med älsklingen somnade jag om.

Fick teletid hos RMC straxt efter halvsju. De tyckte att jag skulle fortsätta med vaggisarna eftersom jag fortfarande inte blödde rött. De tyckte även att jag skulle göra nytt gravtest om några dagar.

Men jag tror inte på detta. Har inte några gravkänslor alls. Bara tomhet.

Läs även andra bloggar om , ,

4 kommentarer

  1. Vännen. Jag blir så ledsen. Kan verkligen ana din känsla av tomhet.
    Jag vill inte acceptera. Jag vill det ska vara plus! JAg tänker hoppas ett tag till. För jag kan förstå om du är för trött för det, men låt mig ta hand om hoppandet!

    VArmaste kramarna!

  2. Du, vi är båda lika mycket värda ett plus. DU är SÅÅÅ värd ditt!!! Och det ska komma. Om inte nu, så kommer det sen.
    Kramar om dig hårt!

  3. Jag är jätteledsen för din skull. Jag hoppades så att du skulle få slippa uppleva detta hemska. Så jävla orättvist det är!!!! Många varma kramar

  4. Jag förstår om du har gett upp hoppet nu, det var ju inte så här det skulle bli. Och jag håller med jonna, ALLA vi som kämpar är värda plus. Ingen mer än någon annan. Man ska inte jämföra sig med andra, vi har alla vår historia. Kram!!

Skriv ett svar