Det röda Niagarafallet har startat

Det var ett tag sedan nu som jag blödde. Efter vår IVF-resa har ju inget varit som de ska på länge. Jag har varit i klimakteriets avgrund och vänt. Nu strömmar åter ungdomens flod genom mig, eller rättare sagt ur mig. En riklig och smärtsam mens har börjat flöda som ett rött Niagarafall.

Jag lever i en låtsasvärld.
Innuti en trång och klibbig bubbla:
Där sitter jag och tittar ut.
Där är träden.
Där här himlen och solen.
Där är husen och alla männsikorna.
Där är dom och här är jag.

Jag vill inte kliva ut från välrden här inne i min klibbiga låtsasbubbla.
Jag vill sitta här och titta på er.
Där ute finns alldeles förmånga tjocka magar, förmånga rosa små mjuka bräkande nyfödda, förmånga barnvagnar, förmånga babysitters, förmånga mamma-pappa-barn-blider i lördagstidningen och värst av allt – förmånga barnföräldrar som klagar.

Men jag vet ju att bubblan kommer att brista.
Bara att skriva om den och därmed erkänna att den finns, har gjort att ett litet hål har uppstått högt däruppe i bubblans högra del. Jag sätter på en tejp och kryper ihop långt ner till vänster.

Den måste hålla lite till.

Tårarna bränner och svämmar snart över.
Men de måste vänta.

I morgon…
I morgon kommer bubbland att spricka, eller kanske nästa dag.
Men i dag måste den hålla.

Läs även andra bloggar om mens, provrörsbefruktning,
inte gravid