Ni som är där ute som varit med om samma sak… alltså gått igenom hela IVF-resan med ett minus som resultat o utan eskimåer i frysen… hur blir man hel igen?
Jag har en hel sjö med tårar i hjärtat som jag låst in där. Ja jag vet, det är bättre att låta dem rinna ut, men jag vet inte hur man börjar. Och om man börjar, tänk om jag inte kan sluta.
På RMC är ett negativt test efter en IVF bara en pinne i statistiken. inga frågor om hur man mår eller råd hur man ska komma tillbaks till livet. Enda gången de verkligen visade att de förstod att jag var en människa med känslor, var den gången jag trots min stora fobi stack mig själv i magen, även vid återinförandet var de mysiga. Men annars har jag mest upplevt stress och automatik.
Med millioner frågor, blod som forsar o hemska smärtor i magen – sitter man nu här o undrar… Varför ingen eftervård för oss som testar minus? Den enda eftervård jag fått hittills är en ny frisr för 340 kronor och en underbar ansiktsbehandling för 680 kronor.
Klerup snurrar på CD-spelaren, men funderar på att lägga på Håkan Hellström istället – då kanske tårarna kommer…
Läs även andra bloggar om eftervård, provrörsbefruktning, misslyckad provrörsbefruktning
Arkiverad under: Sorg, ivf, provrörsbefruktning
Hej Prinsessan
Först en massa kramar till dig. Jag vet hur svårt du har det. Jag har varit där själv. Efter vårt första försök fanns det inga embryon i frysen och det resulterade i ett otroligt oväntat minus. På den tiden var jag naiv och inte lika påläst som nu. Ingen på kliniken hade informerat om att progissarna kunde ge graviditetssymptom så jag var säker på att det hade gått vägen. Oj vad jag föll djupt. Det var som en chock.
Du frågar hur man blir hel igen. Det vet jag inte för på något sätt så känns det som om man alltid kommer att bära med sig lite av barnlösheten, även om jag inte är det längre. För mig har det alltid varit skönt att direkt titta framåt mot nästa behandling. För när en behandling pågår så har man i alla fall chansen att bli gravid. Tiden emellan känns bara jobbig. Efter andra försöket, som också misslyckades fick vi dock någon eskimå i frysen som sattes tillbaka i försök nr 3. När även detta gick åt skogen så blev det ett nytt färskförsök. Och nu, äntligen tog det sig. Den behangligen resulterade i vår underbara dotter på snart 1 1/2 år som jag älskar över allt annat. Nu försöker vi få ett syskon och har än så länge gjort två misslyckade FET. Efter sommaren blir det nya försök igen.
Jag hoppas du kan hitta nya krafter att kämpa vidare. Det kan ta tid men plötligt så står du där med ditt lilla undervärk. Och då är all kamp värt det.
Lycka till och kramar från mig.
Tack så mycket för dina fina tänkvärda ord o lycka till med nummer två.
Ja, hur gör man för att bli hel igen? Vet inte riktigt. När vi testade negativt första gången så trodde jag att inget kunde bli värre. När vi sen testade negativt även andra gången så var det hundra gånger jobbigare än 1:a. Du vet, en gång är ingen gång…
Det vi gör och har gjort hela tiden är att prata om hur vi mår, gråta och sörja över det som inte blev och samtidigt lyckas vi se framåt och få upp hoppet inför nästa gång. Var vi får krafterna och hoppet ifrån vet jag ibland inte, men vi är så övertygade om att det kommer att lyckas någon gång. Vi kommer att få barn, vi har bara tagit en omväg till målet.
Ni kommer att ta er igenom det även om det känns hopplöst just nu. Mitt råd till er är att inte hålla det inom er utan försöka få ut det. Det är givetvis inte likadant för alla, men för mig hjälpte det jättemycket.
Massor av kramar till dig!!!!
Jag vet inte hur man blir hel, men på något sätt hittar man en väg att gå vidare. Till något helt annat eller ett nytt försök. Ha en skön sommar och vila ifrån allt vad hormoner och sprutor heter, så är ni nog redo i höst igen!
Kram MOE