Navelsträngen lossnar snart. Den vickar på en liten liten skör tråd… (precis lika skör som jag är just nu)
Tänk Emma är redan en vecka!
Jag är så trött. Hon är världens snällaste, men jag har svårt att koppla av. Sover mycket dåligt!
Var inne på BB i dag o pratade med en BM o en läkare. Så nu hoppas jag att jag kommer kunna släppa mer, slappna av. Detta måste vända!
Nej nu sa jag det igen. MÅSTE. Får inte säga måste, det ordet gör att hela min kropp spänns som en pilbåge. Sömnmedel skriver de inte ut, så jag kör hårt med banan o varm mjölk.
Som ni förstår mår jag ganska kasst. Men älskar henne mycket! Det dröjer ett tag, men ”bakåtrapport” kommer.
Hoppas att du återhämtar dig snart tjejen, det låter inge vidare att må kasst
Massa kramar!
Åh men jag har ju missat. Det blev en Emma! Underbart, stort stort grattis!