Så här skrev jag ner den lördagen den 20 juni…
Vattnet gick på tisdagmorgonen kl 9:30. Alltså BF Det bara forsade. Eftersom Bus inte var fixerad fick vi order om att åka in direkt. Jag fick ligga i baksätet.
Inne på förlossningen tog de kurva o allt såg bra ut. Inga värkar. Jag fick ligga kvar ett tag o de tog ny kurva. Fortfarande bra men inga värkar.
Jag fick åka hem med ny tid ons kl 10:30.
På natten värkar från ca kl 21 först var 10 min sedan ca var 7 minut.
När vi kom in dagen därpå var det kaos på Förlossningen. Fick ligga i väntrummet i en timma. Sedan kurva. Fortfarande bara bra. Men fick stanna. Öppen 3 cm men BM körde in hela näven o ruckade så blev jag öpen 5 cm.
Badade. Testade akupunktur (mycket stolt eftersom jag är så nålrädd) Hade god hjäl av Profylaxandning. Fick antibiotika-dropp eftersom vattnet gått dygnet innan.
Kl 17 när värkarna började tillta o det började göra mycket ont började jag fundera på Ryggbedövning. Eftersom allt gick långsamt o BM trodde krysta tidigast kl 00 så fattade jag tillslut beslutet. Jag skulle aldrig orka annars.
Var livrädd – men läkaren som la bedövningen var mycket skicklig o 20 minuter senare var allt mycket enklare. Älsklngen o jag gick runt i korridoren o unnade oss att läsa dagen tidning…
Värkarna var dåliga o jag fick värkstimulerande dropp, men tyvärr drog det utpå tiden pga kaos o många mammor. (10 barn tre dagar i rad – så det var riktigt BOOM)
Jag var uppe o promenerade mycket i korridorerna. Låg endast ner när det var dags för kurva. Satt på boll o guppade.
Kräktes 4 gånger under förlossningen. Tömdes på kiss vid två tillfällen. Min sambo var ett underbart stöd!
Minns ej allt exakt o har ej fått min journal än. Men iallafall så fick jag påfyllning i ryggen när jag började få mer ont igen. Jag var supertrött o fattade inte hur jag skulle orka. Öppnades sakta men säkert.
Plötsligt ville jag börja krysta. Men trots att jag var öppen 10 var jag enligt BM inte riktigt där ännu. Men det var ok att klämma lite när jag måste. Nån stans här testade jag lustgas. Vilket funkade ok. Men jäklar vad ”full” man blev.
Tillslut fick jag krysta, men var mycket trött. O krystvärkarna var svaga. Orkade bara 2 eller möjligen 2 1/2. Vi bestämde oss för sugklocka.
På något sätt orkade vi tillslut tillsammans klämma fram henne. Jag var så otroligt lycklig. Sprack bara pyttelite. Men ajjjjj vad ont det gjorde på slutet o vad trött jag var – ville inte vara med mer…
Men när Hon väl låg där på bröstet så hade alla märta försvunnit. Moderkakan kom ut med en gång o att sys var helt smärtfritt.
Inom en timma ammade jag första gången.
