Vad skönt det är att känna att jag älskar henne även när hon skriker. Visserligen är det så tröttsamt att om o om igen ta fram tutten, trots att jag vet att det nog inte är hunger hon skriker för. Men när blöjan är tor, det är varmt o mysigt… vad göra?
Igår sov hon nästan ingenting! Jag fattar inte hur hon orkade hålla sina små blå öppna. Så fort hon somnat vaknade hon igen…
Gav tutten varannan var tredje timma. Tillslut somnade jag oxå i sängen, medan hon höll på som bäst o smackade.
Men som sagt. Det är så skönt att känna att jag knyter an till henne mer o mer. Hon är verkligen min lilla älskling som äntligen kommit. Ingen kommer att ta henne ifrån oss. Hon är här för att stanna.
