När jag ammar henne liggandes i sängen på kvällen o tidig morgon är hon så mysig.
Hon kurar ihop sig o ligger nära nära…
Hon suger som besatt.
När sugandet sedan avtar, kurar hon som en liten ekorre.
Hon ligger nära nära, men brsötvårtan slött i munnen o handen på mitt bröst.
Ögonen är slutna o hon halvsover.
Det är svårt att flytta henne då.
Hon är så varm o go o trygg.
Men gör det ändå, i längden sover både hon o jag bättre i varsin säng.
Jag tänker på att hon snart växer upp.
Hon är bara fyra månader – men snart fyra år – o innan vi vet ordet av är hon 14 o sitter bakpå killens moppe.
Jag älskar henne så.
När hon skriker, vilket hon sällan gör, älskar jag henne än mer – för jag vet att när hon skriker så är det för att något är jobbigt…
Tänk att hon kom tillslut.
Det gör mig så ont när man ser o hör föräldrar som inte uppskattar sina barn. Som inte fattar vilken gåva de är – utan ser på dem som nåt de ”skaffat” eller ”råkat få”.
Emma, mamma o pappa älskar dig så.
Kom i håg det!
Så fint du skriver! Hoppas hon får läsa allting en dag.
Håller med – ibland blir man irriterad på människor som verkar ta sina barn för givet. Att allting varit så enkelt, lite sex och sen kom det bebis. Visst är det jobbigt mellanåt – men jag tänker inte bli en sån mamma som säger ” här – vill du köpa mitt barn” även fast det är på skoj…. för verkligheten är en annan, det finns ju faktisk folk som har svårt eller som aldrig blir gravida som inget hellre vill ha ett barn.
kram på dig/er!